Symboliskt våld: hur medier och kultur befäster ojämlikhet

Vissa former av våld lämnar synliga spår och andra verkar i det tysta: i skämtet som alla skrattar åt, i reklamen som reducerar en kvinna till en kropp eller i frågan om varför hon ”inte gick tidigare”. Den sistnämnda formen kallas symboliskt våld och, även om den inte kan anmälas till domstol, formar den hur vi uppfattar könsrelaterat våld, hur brottsoffer reagerar och ibland hur deras vittnesmål bedöms. Vi förklarar vad det är, var begreppet kommer ifrån och varför det spelar roll i praktiken.

Vad symboliskt våld är

Begreppet utvecklades av den franske sociologen Pierre Bourdieu. Han använde det redan i sina arbeten om utbildningssystemet på 1970-talet och tillämpade det på relationerna mellan könen i boken Den manliga dominansen (La domination masculine, 1998). För Bourdieu är symboliskt våld en mild och osynlig form av dominans som utövas genom kommunikation, språk och de kategorier vi tänker om världen med, så att både den som dominerar och den som domineras till slut uppfattar hierarkin som något naturligt.

Dess mest utmärkande drag är just detta: det uppfattas inte som våld. Det framträder som tradition, humor, sunt förnuft eller ”så är det bara”. Därför är det så effektivt och så svårt att bekämpa.

Hur det skiljer sig från andra former av våld

• Fysiskt, psykiskt, sexuellt eller ekonomiskt våld utövas av en bestämd person mot en annan och kan utgöra brott.
• Symboliskt våld är diffust och kollektivt: det finns i diskursen, bilderna och de sociala normerna. Det har ingen identifierbar gärningsperson och i sig ingen straffrättslig påföljd.

Ändå hänger de ihop. De stereotyper som normaliserar svartsjuka, kontroll eller idén att en kvinna ska offra sig för familjen är grogrunden för beteenden som faktiskt är brottsliga.

Vardagliga exempel

I reklam

• Annonser som använder kvinnokroppen som lockbete utan koppling till produkten.
• Kampanjer för leksaker eller rengöringsmedel som tilldelar fasta roller efter kön.

I medierna

• Rubriker som framställer ett könsrelaterat mord som ett ”passionsbrott” eller en ”familjetragedi”.
• Nyhetsinslag som lyfter fram offrets klädsel, kärleksliv eller alkoholkonsumtion och därmed flyttar ansvaret från gärningspersonen.
• Sensationslysten eller frossande användning av bilder.

I kultur och underhållning

• Låtar, serier eller filmer som framställer svartsjuka och kontroll som bevis på kärlek.
• Humor som förlöjligar anmälningar eller bagatelliserar sexuellt våld.
• Innehåll i sociala medier som sprider tanken att de flesta anmälningar är falska, utan några data som stöd.

I vardagsspråket

• Uttryck som ”hon måste ha gjort något” eller ”det är en sak mellan dem två”.
• Skuldbeläggning av offret: ”varför gick hon inte?”, ”varför dröjde hon så länge med att anmäla?”.

Vad lagen säger

Organisk lag 1/2004 (Ley Orgánica 1/2004) ägnar en del av sin avdelning I åt opinionsbildning och förebyggande arbete inom reklam och medier:

• Artikel 10: betraktar all reklam som använder bilden av kvinnor på ett förnedrande eller diskriminerande sätt som otillåten, i enlighet med den allmänna reklamlagen.
• Artikel 12: ger regeringens delegation mot könsrelaterat våld (Delegación del Gobierno contra la Violencia de Género), de regionala jämställdhetsorganen, åklagarmyndigheten och kvinnorättsorganisationer rätt att begära hos domstol att sådan reklam upphör.
• Artiklarna 13 och 14: ålägger myndigheterna att se till att medierna inte främjar ojämlikhet, att främja självreglering och att kräva att information om våld mot kvinnor respekterar offrens och deras barns värdighet, med särskild försiktighet vid användning av bilder.

Annan lagstiftning kompletterar detta skydd:

• Lag 34/1988, den allmänna reklamlagen (Ley General de Publicidad) (art. 3.a), förklarar otillåtna de annonser som framställer kvinnor på ett förnedrande sätt, använder deras kroppar som rena objekt eller förknippar deras bild med stereotypa beteenden som bidrar till att skapa de former av våld som omfattas av LO 1/2004 och LO 10/2022.
• Lag 13/2022, den allmänna lagen om audiovisuell kommunikation (Ley General de Comunicación Audiovisual) (art. 6), kräver att audiovisuell kommunikation förmedlar en jämställd bild och inte främjar situationer som uppmuntrar till sexuellt eller könsrelaterat våld.
• Europarådets Istanbulkonvention, som Spanien har ratificerat, förpliktar staterna att utrota fördomar och sedvänjor som bygger på stereotypa roller (art. 12) och uppmuntrar medierna och teknikbranschen att anta självregleringsnormer (art. 17).

Varför det är viktigt för det förebyggande arbetet

Könsrelaterat våld börjar sällan med ett slag. Oftast börjar det med kontrollerande beteenden som offret och hennes omgivning tolkar som normala eftersom kulturen har framställt dem så: att kontrollera hennes telefon ”av kärlek”, att bestämma vem hon får träffa, svartsjuka som upplevs som en komplimang. Att identifiera dessa budskap hjälper till att känna igen de tidiga varningstecknen på könsrelaterat våld innan situationen trappas upp.

Därför börjar LO 1/2004 med utbildning (art. 4) och med reklam och medier: om förebilderna förändras minskar samhällets tolerans för våld och det blir lättare för offren att be om hjälp.

Varför det är viktigt i rättegången: stereotyper

Stereotyperna stannar inte ute på gatan, de kan ta sig in i rättssalen. Några förutfattade meningar som har identifierats som problematiska vid bevisvärderingen är:

• Att förvänta sig att ett ”riktigt offer” anmäler omedelbart, när fördröjning är vanlig på grund av rädsla, ekonomiskt beroende eller känslomässiga band.
• Att misstro en kvinna som tar tillbaka sin anmälan eller försonas med förövaren, utan att ta hänsyn till våldets cykel.
• Att bedöma trovärdigheten utifrån offrets känslomässiga reaktion när hon vittnar (gråter eller inte gråter).
• Att systematiskt misstänka att varje anmälan som görs under en separation är taktisk.

Istanbulkonventionen och spanska Högsta domstolens rättspraxis om att döma ur ett genusperspektiv pekar i samma riktning: varje fall ska bedömas utifrån sin bevisning, utan fördomar åt något håll. Det skyddar offren, som inte ska ifrågasättas för att de inte passar in i en idealbild, och även de tilltalade, som har rätt till oskuldspresumtion och till att deras sak avgörs utan generaliseringar.

I praktiken innebär ett bra försvar, oavsett om det gäller offret eller den tilltalade, att upptäcka när ett argument vilar på en stereotyp i stället för på bevisning, och att påpeka det. Om den här aspekten intresserar dig, läs vår guide om hur du bevisar att du är ett brottsoffer och vår guide om hur du försvarar dig mot en falsk anklagelse.

Vad du kan göra

• Upptäck och ifrågasätt budskap i din omgivning som skuldbelägger offret eller rättfärdigar kontroll.
• Prata med dina barn om vad de ser i sociala medier, serier och låtar.
• Om du stöter på förnedrande reklam kan du anmäla den till jämställdhetsorganen, som har rätt att begära att den dras tillbaka.
• Om du är utsatt, kom ihåg att du inte behöver passa in i någon mall för att din berättelse ska vara trovärdig.

Första juridiska stegen i Alicante när våldet slutar vara symboliskt

Symboliskt våld är inte ett brott i sig, men det banar ofta väg för beteenden som är det: förolämpningar, kontroll, förödmjukelse i sociala medier eller hot. När det händer i din relation finns följande resurser i Alicante:

• Kostnadsfri, specialiserad juridisk rådgivning för offer för könsrelaterat våld (art. 20 LO 1/2004), även innan du gör en anmälan.
• Brottsofferbyrån i Alicante (Oficina de Asistencia a las Víctimas del Delito, OAVD), på våning 1 i samma byggnad, som ger vägledning och information även om ingen anmälan har gjorts.
• Byrån för anmälningar och stöd till offer för könsrelaterat våld (Oficina de Denuncias y Asistencia a las Víctimas de Violencia de Género; avenida de Aguilera, 53), om du bestämmer dig för att anmäla.

Stereotyper väger också tungt i själva förfarandet, åt båda hållen. Därför ser vi på byrån till att bevisvärderingen bygger på fakta och inte på fördomar, oavsett om vi försvarar ett offer eller en man som har anmälts. Om du behöver skydd ansöker vi om lämpligt kontaktförbud. Här ser du hur du gör en anmälan i Alicante och vad du ska göra om du har anmälts för könsrelaterat våld.

Vanliga frågor

Vem skapade begreppet symboliskt våld?

Den franske sociologen Pierre Bourdieu. Han utvecklade det i sina studier om utbildning på 1970-talet och tillämpade det på relationerna mellan män och kvinnor i Den manliga dominansen (1998). Det beskriver en form av dominans som utövas genom språk och föreställningar och som uppfattas som naturlig även av dem som utsätts för den.

Är symboliskt våld ett brott i Spanien?

Inte som sådant. Det är en diffus form av våld utan en bestämd gärningsperson. Men vissa av dess uttryck har rättsliga följder: förnedrande reklam är otillåten och kan dras tillbaka, och budskap som riktas mot en bestämd kvinna kan utgöra brott som olaga förföljelse, förolämpning, förnedrande behandling eller spridning av intima bilder.

Vad har det med könsrelaterat våld att göra?

Symboliskt våld normaliserar ojämlikhet och kontrollerande beteenden, vilket gör det lättare att andra former av våld tolereras eller förminskas. Därför innehåller organisk lag 1/2004 opinionsbildande åtgärder inom utbildning, reklam och medier utöver de straffrättsliga och skyddande åtgärderna.

Kan stereotyper påverka en rättegång?

Ja, om bevisvärderingen bygger på förutfattade meningar om hur ett offer eller en tilltalad borde bete sig. Rättspraxis kräver att varje fall bedöms utifrån sin bevisning. Ett gediget juridiskt försvar hjälper till att identifiera och bemöta argument som bygger på stereotyper, oavsett vilken sida de drabbar.

Om du har utsatts för våld, eller om du står inför en anmälan och anser att du bedöms med fördomar, kan vi hjälpa dig. Se våra sidor om försvar av kvinnor som är brottsoffer, försvar av män som har anmälts och nätvåld och trakasserier på nätet, eller skriv till oss på WhatsApp på 607 449 491, tillgängligt 24 timmar om dygnet.